Premiär för elhyrbil i Hammarby Sjöstad

Codriver Johan W i Volvo C 30 Electric

Nu finns det en Volvo C30 Electric att hyra på Statoilmacken vid mynningen till Södra länken-tunneln (Hammarby Fabriksväg 51). Hyran är marginellt högre än för en bensin/diesel-bil i samma storleksklass. Kör man mer än ca 10 mil med elbilen blir denna billigare då det inte kostar något att ladda den. Vid uthämtning av elbilen är den fulladdad.

 

Henric Gustafson, projektsamordnare för testpanelen vid ElBil2020, tog en första provtur med bilen och beskriver här sina intryck.

Jag sätter mig som i en vanlig bränslebil. I en Volvo C 30 Electric. Känns precis lika hemtamt som när jag sätter mig i min egen V 50. Lite nyare, lite ljusare. Mera läder och doften av nybil. Jag lägger växelspaken i läge drive och lättar på bromsen. Med ett lätt tryck på gaspedalen rullar bilen igång. Tyst som om jag inte startat motorn ännu. Det susar lite lätt som om jag svävar fram över vägen, en märklig men behaglig känsla. Det är den mjukaste start av en bil jag varit med om. På Statoilmacken i Hammarby Sjöstad kan man nu hyra en riktig elbil, en Volvo C 30 Electric. Billigare är en bensinbil.

Jag har haft körkort i snart 50 år. Kört allt från gammal osynkad bubbla till den senaste jaguaren. Men aldrig med en så mjuk och behaglig start. Vi smyger verkligen igång – elbilen och jag.  När jag trycker lite mer på gasen skjuter vi fart som om det finns hur många hästar som helst under huven, lika snabbt och mjukt som med en stor bil med automatlåda. Inga ryck från några växlingslägen och inget accelererande motorljud. Jag pratar med mina passagerare som om bilen fortfarande står stilla. Först när vi kommer upp i farter kring sextio – sjuttio km börjar däck och vindbrus höras. Och då hör man bara dessa ljud. Inte något ytterligare motorljud. Det är verkligen en ny ljudupplevelse för att vara en riktig bil. Jag gör en kort sväng ut på motorvägen. Anpassar mig lätt till motorvägstrafiken. Gör till och med omkörningar kring 100-strecket och tillåter mig att ”köra lite för fort” en kort sträcka. Inga problem men akta er för motorljudet. Det hörs inte att man kör för fort.

När jag lättar på gasen kommer nästa upplevelse: en tydlig, distinkt men behaglig motorbroms. När jag har övat lite på gaspedalen, gasat och lättat, känns det som att man skall köra den här bilen med mer koncentration på gaspedalen är den vanliga bensinbilen. Jag börjar bli vän med elmotorns uppförande. Det är när jag ska bromsa, ta ner hastigheten snabbt, som jag använder bromspedalen. Det känns på det hela väldigt komfortabelt och tryggt. Samtidigt väldigt intressant, för jag kan följa på elmätaren hur förbrukningen ökar och minskar och till och med laddar tillbaka när jag bromsar med motorn. Det är lätt att bli ekonomibilist med en elbil.

Förra gången jag testade en elbil var för ett par år sedan och det kändes som om jag körde något mitt mellan moppe och paketbil. Ryckigt, vingligt, tunt ljud i karossen, billigt men dyrt.

Nu sitter jag i en riktig bil med en normalbils alla egenskaper av komfort, bekvämlighet och körglädje. Och helt utan störande motorljud och avgaser. Helt avgasfritt.

Efter det här skulle jag önska att jag kunde säga att min nästa bil ska bli en elbil, men det kan jag tyvärr inte göra.

Samhället är ännu inte redo att ta emot mig och min elbil. Det går ju inte att tanka elbilen var som helst ännu. Det är problemet.

Varför är inte samhället förberett för elbilar nu när de kommer ut på marknaden? Dagligen ser och hör vi från våra politiker att vi ska gå över till fossilfria bilar. Men var tankar, laddar, vi våra elbilar?

Men jag kommer tillbaka och hyr elbilen bara för upplevelsen att köra den.

Henric Gustafson

Share on Facebook
Det här inlägget postades i ElBil2020. Bokmärk permalänken.